Den här dagen har gått upp och ner för Ellen.. Kanske är det så att hon börjar återställa sig.. Hon var feberfri imorse och VÄLDIGT rastlös och eftersom christoffer sover så kan vi ju inte stoja runt hur som helst så vi åkte till pappa och hälsade på en sväng, det gjorde Ellen helt slut så när vi kom hem igen efter 1 h hade hon 38 i temp och däckade i soffan innan lunchen. Och nu sen hon  vaknade har hon varit feberfri men VÄLDIGT ledsen och trött. Och det varar fortfarande i ögonen från och till så hon får nog vara hemma hela veckan från förskolan, lika bra så det garanterat inte smittar..

Jag har tänkt på en sak den senaste tiden och det är VÄNNER..
Det kanske inte ens är värt att skriva det här men jag hoppas ni/du läser detta och förstår vad jag menar..
Jag har aldrig haft många nära vänner, några enstaka som jag har kunnat luta mig emot, men under den här hösten har jag märkt en sak, telefonen har varit tyst, jag tröttnade på att alltid vara den som hörde av sig så jag slutade, det verkar inte röra er/dig i ryggen, eftersom jag inte hört från er/dig på en månad nu..
Jag har börjat förstå och insett detta men nu är det faktiskt så, bollen ligger hos er/dig..
Känslan jag har är att ni "behöver" inte mig i era/ditt liv, hur ska det annars tolkas när telefonen har ekat tyst sen en månad tillbaka när jag gav upp?


MEN, en sann vän, Jennie, är jag så glad att hon finns kvar, vi ses inte heller så ofta, det är ganska svårt att pricka in två småbarnsmammors liv och hinna ses men vi har nästan daglig tele.kontakt och det är från båda håll.. På lördag kör vi på med en tjejkväll, hon, jag och Emelie.. Ska bli SÅ kul att bara sitta och fnittra, dricka och äta gott, prata om allt mellan himmel och jord..


Blev ett ganska privat och blottat inlägg idag men det är tyvärr såhär det känns, som att jag har förlorat några bra vänner under den här hösten..